Hej,

Nu har jag och min fru tagit det stora steget och flyttat från Manchester till Stockholm! Vi har länge funderat på vart vi vill ta vägen efter sex år orotade i en stad som man inte riktigt känner sig hemma i även om vi trivts. Under hösten har jag pendlat mellan för att avsluta jobb som jag hade bokat långt tidigare i år. Men det är också himla kul och vill inte bli helt sysslolös. Så även om jag inte gör stora pengar så är det hur roligt som helst!

Nu är vi båda frilansare. Det vill säga vi har inte lyckats få några "riktiga" jobb. Men kanske vi inte vill heller. För tillfället bor vi i en liten etta men fördelen är givetvis att boendet är så billigt att vi klarar oss med en liten inkomst.

Jag har tänkt öva och studera i nästa år samtidigt som jag planerar att spela var än man vill ha mig. Det kommer nog att ta ett bra tag att få lokalt jobb här, det är lätt att glömma bort hur länge det tar att bygga upp ett nätverk på en ny ort.

I England kommer jag att försöka hålla ett par band i liv. Mitt eget band som jag just har bandat för första gången, Manchester Music Makers, hoppas jag kunna fortsätta med. Ni kan lyssna på mina låter här: www.myspace.com/manchestermusicmakers

Vi hörs!

Jonas

Här är Manchester Music Makers!

Hej igen,
nu har det ju varit en halv evighet sedan jag skrev en blogg senast.

Har haft så mycket program och inte riktigt hunnit stanna upp och reflektera över vad som händer runt omkring och inuti mig.

Jag har hjälpt en av våra vänner att flytta idag. Eller ska vi säga, han tvingas flytta (av ekonomiska skäl) och med det gäller det att tömma hela hans trevåningshus fullt, och jag menar fullt, av prylar. Han har nämligen en hobby att samla på sig saker.

Han heter David och var innan han blev sjukskriven, av för mycket jobb, en mycket duktig profesionell konstnär. Han jobbade med fotografering, styling, frisering och gjorde skulpturer. Han är galen.

Han hade flera rum i huset med olika teman. Ett var som vi kallade det det "röda rummet". Fullt med röda saker i alla former. Glas, porslin, telefoner, hjulsidor. Allt. Sedan hade ett grönt, ett blått och så vidare. Saker från golv till tak, man kunde knappt gå in. Tro mig.

Men i all röra så hittade jag en trumpet, en Bang&Olufsen stereo och ett par trummor från ett barntrumset. Jippiii! Något som jag tyckte var intressant, bland allt detta bråte. Så jag fick köpa det för en billig peng.

David är en fanatiker, på gott och ont. Men jag vet att när han får klippa, fotografera eller hittar en pryl som tilltalar honom visuellt så då glömmer han alla sina bekymmer.

Jag hoppas att du också utövar något som gör att hela din värld försvinner för ett ögonblick då och då och att du får njuta en stund av någon obeskrivlig, fantastisk upprymdhet. Kanon!

Vi skrivs snart igen!
Jonas

Ps. Här är en bild från en spelning där min värld försvann i 2 timmar :)

MK Ultras, Clitheroe Beer Festival

Min fru brukar tycka att det är lustigt att jag anser att varje dag är en ny början med nya möjligheter. Men det tycker jag.

Vi människor brukar ge nyårslöften och ha stora förhoppningar inför det nya året. Ända tills man inser att det förlöper mer eller mindre  på samma sätt som året innan.

Jag tycker det är lättare att ge varje dag en ny chans istället, det känns liksom litet enklare än att satsa på ett helt år på en gång.

Förra året gav jag också ett nyårslöfte, men jag kallar det en nyårsplan.
Jag delade in året i årstiderna och skrev ner vad jag trodde var realistiskt att genomföra under året och under vilka perioder det skulle ske. Sen glömde jag bort häftet.

Nu ett år senare är jag glatt överraskad då jag läser i häftet om vad jag ville genomföra. De flesta planer fick någon slags början och några gav resultat. Men det roliga är att så mycket mer blev gjort som jag inte hade en aning om att skulle hända!

Så, jag ser fram emot morgondagens händelser, både de planerade och de som jag inte har en aning om just nu.


Jonas

Jag pratade med en kollega för ett par dagar sedan, hon har kris säger hon för hon börjar bli gammal. Hon är sångerska och 27 år.

Kriser är bra. Jag hade min kris när jag var 29. Man är vuxen och kan inte längre skylla på att man ännu är så ung, det är mera allvar helt enkelt.

I musikbranchen anses man gammal då man är 25, speciellt om man är kvinnlig sångerska och önskar bli popstjärna. Men också som musiker känner man att man då borde rent tekniskt vara på en relativt hög nivå och spela med stora artister, för det har ju ens idoler gjort som man läser om i deras biografier.

Men tänk om man helt enkelt inte är en av dem, är det ett så stort misslyckande? Man måste väl kunna njuta av att musicera utan att för den skull vara en av de bästa? För det är väl ganska klart att de man läser om och lyssnar på är de som har spenderat mest tid och fokuserat sysslat med musik under största delen av sina liv.

Musikalisk läggning är kanske inte det enda som krävs för att man ska bli en otroligt framgångsrik musiker. Jag tror att det behövs en otroligt stor dos av koncentration, uthållighet och förmåga att fokusera för att man skall kunna utveckla sin musikalitet till att bli en skicklig musiker.

Jag tror att vi alla har en naturlig musikalisk läggning. Men det är våra uppväxtförhållanden, våra personlighetsdrag och framförallt personliga intressen som avgör om vi kan utveckla denna läggning till att bli ett instrument för att få utlopp för våra konstnärliga behov som andra kan njuta av.

Jonas

Hej!

Jag har haft en ledig helg. Första lediga helgen på hela hösten och det känns bra! Ibland är det som att vi musiker inte vågar ta ledigt, speciellt som frilansare, men jag tror det är nödvändigt för att precis som alla andra ladda batterierna.

Det slog mig häromdagen att jag inte riktigt kommer ihåg hur det känns att få "spelabstinens". Det har rullat på med sådan fart under så lång tid att jag glömt bort hur det känns att desperat vilja spela. Men varje gång jag tar i trumpinnarna och börjar skapa musik så älskar jag det. Känslan av att skapa.

Hur skulle det kännas att inte ha möjlighet att göra det? Tanken skrämmer mig. Men det som skrämmer mig ännu mera är tanken att jag inte skulle bryr mig. Är det möjligt? Jag vet faktiskt inte.

Men vad jag vet är att jag har aldrig mått så bra som jag gör idag och det blir bara roligare för varje dag som går.

Jag tror det är viktigt att göra det man älskar att göra, spela den musik och med de musiker man älskar att spela med. Men precis som i ett människoförhållande så måste man ibland ta ett beslut att älska det man gör och forma det till att bli lyckat. För även bröllopsspelningar kan bli en stark upplevelse med rätt attityd.

Hörs!
Jonas

Jag följer med viss nyfikenhet och intresse med hur det går för Vasabandet Sturm und Drang. Det mesta som jag läst har givetvis varit skrivet på Vasabladet. På lördag har dom tydligen haft ett signeringstillfälle någonstans i Vasa och några hundra fans hade dykt upp för att få deras autografer som minne.

Det som är bra med VBL:s hemsida är att läsarna kan skriva och kommentera artiklarna. Men det som fick mig att reagera var det eviga klagandet då någon “lyckas”. Kommentarerna som droppat in var till exempel

“är det nådvändigt av VBL att skriva om killarna varje vecka? Det är ju roligt att det går bra för dem men too much is too much! “

“I just got one thing to say; One hit wonders!!”

“Vi ska hoppas att killarna står med båda fötterna på marken.“

Vad betyder det här? Menar läsarna att ett band som satsat flera år av deras unga liv inte ska få nöjet av att känna sig stora och helst flyga över marken så länge det varar? Om det är så att det bara skulle vara en kort karriär för detta unga band så garanterar jag att de har lärt sig så otroligt mycket mera om musikindustrin än vad 99% av alla världens musiker någonsin lär sig.

Så vitt jag har förstått så finns det inte mycket pengar att hämta från musikindustrin för tillfället. Skivbolagen klagar för att de vant sig med en alldeles för stor vinst och nu “förlorar” pengar och vägrar satsa på dåliga och osäkra kort. Så att Sturm und Drang har kommit så här långt kallar jag att “lyckas”.

Det som är roligt när Vasabladet ofta skriver om bandet är att vi på nära håll kan följa med vad som händer detta band. Då VBL inte skriver så betyder det att det inte händer nåt eller att det går bakåt. Så jag personligen hoppas jag att VBL fortsätter skriva ofta och det skulle vara roligt om de skrev om bakslag också bara så att läsarna kunde förstå och värdera högre såna som satsar högt inom musikindustrin.

Fortsätt kämpa och flyg högt över marken och njut, Sturm und Drang!

Jonas

Hemma igen efter en miniturné med jazzpianotrion "Whackabas" i England och ett par spelningar i Belgien.
Det var särskilt lyckat att spela i Belgien där den mycket lyssnande publiken verkligen uppskattade våra framföranden.

Det som jag inte varit med om tidigare är att spela med samma jazzband sex kvällar i rad. Hur gör man för att hålla upp inspirationen att improvisera på samma låtar kväll efter kväll? Även om vi har en repertoar på kanske 15-20 arrangerade jazzlåtar och givetvis nästan en oändlig lista av standardlåtar så började det kännas lite som en upprepning efter tre-fyra kvällar. Tack och lov hade jag en trad-jazz spelning mellan ett par av spelningarna och det kändes skönt att framför allt spela med andra musiker som ombyte.

Att spela improviserad musik verkar kräva mer mental förberedelse för mig. Att vara i balans både fysiskt och psykiskt är väsentligt för att jag skall kunna njuta av att spela jazz.

Jag kan inte ge mer än vad jag har men ibland är inte ens allt jag har tillräckligt och jag borde ha samlat på mig mer för att kunna ge mer. Och nu pratat jag inte om att spela instrumentet rent tekniskt.

Teknik är vad som hindrar mig att fysiskt framföra min musikaliska kreativitet men om det kreativa fattas så blir det ett dött tekniskt framförande.

Lika mycket tid som vi lägger på teknisk träning borde vi också lägga på mental träning för att allt skall vara i balans.

Jonas

Trio Whackabas, Zeffirellis Ambleside, England.
Foto: Hanna Backman

Jag var på Tim Garland och The Northern Underground Orchestras konsert i gårkväll här i Manchester, ett jazzig funk bigband med gräddan av musiker från norra delen av England.

Tim Garland är en väldigt melodisk saxofonist och en väldigt sympatisk person som jag hade möjlighet att spela med för ett par månader sedan på en liten jazzkonsert. Det som slog mig då var hur otroligt öppen och lyssnande person han var. Om man har spelat med Chick Coreas band så är "nivån" man spelar på så hög att det måste kännas platt att spela med en så låg division musiker som jag i det fallet.

Den kvällen så valde Tim repertoar och stil helt enligt hur jag antar han uppfattade att kvällen skulle bli bäst och var noga med att fråga oss vad vi ville spela och vilka låtar vi kunde utantill.

Han lät musiken vara kung.

Jag tror att vi alla borde sträva till att låta musiken vara kung på scen. Glömma vårt jag, komma ut ur våra kroppar, låta musiken ta oss till en annan plats dit vi endast kan komma genom att släppa alla band och krav på oss själva och andra.

Har du försökt?

Jonas

Hej på er alla som läser bloggar.
Även om bloggarna funnits ett tag så har det aldrig fallit mig in i att börja blogga för vem är det som läser egentligen? Men nu när det finns en musikblogg så ändrar det ju saken helt.

Okej, låt mig först förklara varför jag valde namnet "Jonas Jazz". Den stora frågan är givetivs ordet "jazz". Vad betyder ordet jazz?

Är jazz en musikstil? Isåfall, vilken. Är jazz samma som swing eller triolfraserade åttondelar? Nej, givetvis inte. Det vore som att säga att frukt är lika med äpple. Men däremot är äpple lika med frukt. Men apelsin är inte lika med äpple. Så ordet jazz är något annat på samma sätt som ordet frukt.

För mig finns jazz i all framförd musik. Men ordet musik kan också innebära teori och historia men det anser jag att ordet jazz inte kan innebära. Jazz är nuet, det som händer då man tar ett instrument och börja skapa. Oberoende vilken nivå man tekniskt kan spela instrumentet på så är det som händer jazz. Det är det som jag dras till då det gäller levande musik, det som händer i nuet.

Så jag har valt att kalla min blogg "Jonas Jazz" för här kommer jag att filosofera runt den levande konsten vi kallar musik och det som jag skriver händer just nu i mitt huvud!

Jonas