Jag var på Tim Garland och The Northern Underground Orchestras konsert i gårkväll här i Manchester, ett jazzig funk bigband med gräddan av musiker från norra delen av England.

Tim Garland är en väldigt melodisk saxofonist och en väldigt sympatisk person som jag hade möjlighet att spela med för ett par månader sedan på en liten jazzkonsert. Det som slog mig då var hur otroligt öppen och lyssnande person han var. Om man har spelat med Chick Coreas band så är "nivån" man spelar på så hög att det måste kännas platt att spela med en så låg division musiker som jag i det fallet.

Den kvällen så valde Tim repertoar och stil helt enligt hur jag antar han uppfattade att kvällen skulle bli bäst och var noga med att fråga oss vad vi ville spela och vilka låtar vi kunde utantill.

Han lät musiken vara kung.

Jag tror att vi alla borde sträva till att låta musiken vara kung på scen. Glömma vårt jag, komma ut ur våra kroppar, låta musiken ta oss till en annan plats dit vi endast kan komma genom att släppa alla band och krav på oss själva och andra.

Har du försökt?

Jonas