Hemma igen efter en miniturné med jazzpianotrion "Whackabas" i England och ett par spelningar i Belgien.
Det var särskilt lyckat att spela i Belgien där den mycket lyssnande publiken verkligen uppskattade våra framföranden.

Det som jag inte varit med om tidigare är att spela med samma jazzband sex kvällar i rad. Hur gör man för att hålla upp inspirationen att improvisera på samma låtar kväll efter kväll? Även om vi har en repertoar på kanske 15-20 arrangerade jazzlåtar och givetvis nästan en oändlig lista av standardlåtar så började det kännas lite som en upprepning efter tre-fyra kvällar. Tack och lov hade jag en trad-jazz spelning mellan ett par av spelningarna och det kändes skönt att framför allt spela med andra musiker som ombyte.

Att spela improviserad musik verkar kräva mer mental förberedelse för mig. Att vara i balans både fysiskt och psykiskt är väsentligt för att jag skall kunna njuta av att spela jazz.

Jag kan inte ge mer än vad jag har men ibland är inte ens allt jag har tillräckligt och jag borde ha samlat på mig mer för att kunna ge mer. Och nu pratat jag inte om att spela instrumentet rent tekniskt.

Teknik är vad som hindrar mig att fysiskt framföra min musikaliska kreativitet men om det kreativa fattas så blir det ett dött tekniskt framförande.

Lika mycket tid som vi lägger på teknisk träning borde vi också lägga på mental träning för att allt skall vara i balans.

Jonas

Trio Whackabas, Zeffirellis Ambleside, England.
Foto: Hanna Backman