Hej!

Jag har haft en ledig helg. Första lediga helgen på hela hösten och det känns bra! Ibland är det som att vi musiker inte vågar ta ledigt, speciellt som frilansare, men jag tror det är nödvändigt för att precis som alla andra ladda batterierna.

Det slog mig häromdagen att jag inte riktigt kommer ihåg hur det känns att få "spelabstinens". Det har rullat på med sådan fart under så lång tid att jag glömt bort hur det känns att desperat vilja spela. Men varje gång jag tar i trumpinnarna och börjar skapa musik så älskar jag det. Känslan av att skapa.

Hur skulle det kännas att inte ha möjlighet att göra det? Tanken skrämmer mig. Men det som skrämmer mig ännu mera är tanken att jag inte skulle bryr mig. Är det möjligt? Jag vet faktiskt inte.

Men vad jag vet är att jag har aldrig mått så bra som jag gör idag och det blir bara roligare för varje dag som går.

Jag tror det är viktigt att göra det man älskar att göra, spela den musik och med de musiker man älskar att spela med. Men precis som i ett människoförhållande så måste man ibland ta ett beslut att älska det man gör och forma det till att bli lyckat. För även bröllopsspelningar kan bli en stark upplevelse med rätt attityd.

Hörs!
Jonas